Under min skoltid så läste jag Strindbergs "Röda rummet" och fattade inte så mycket utav den. Förstod inte heller hur det kunde vara en klassiker. Strax efter jag tog studenten försökte jag åter igen ta mig an denna bok för att försöka förstå den. Även denna gång tyckte jag det var svårt att hänga med i vad det egentligen är som händer i boken. Nu har jag tittat på serien som kom 1970 med en hel del kända svenska skådisar. I rollerna ser vi bl.a. Per Ragnar som Arvid Falk, Allan Edwall som Olle Montanus, Ernst Günther som Borg, Börje Ahlstedt som Lundell. Måste säga att jag nu tycker mig förstå bättre vad den handlar om och hänger med betydligt mer. En liten kort summering utav handlingen. Man får följa Arvid Falk som tar sig runt på olika skrivjobb i 1870-talets Sverige och man får följa hans skildringar utav vad som sker samtidigt som en får hänga med när han och hans konstnärsvänner hänger på Röda Rummet, en dåvarande krog/”rum på en krog”, där de lyxar till när de väl kan och pratar om allt som sker.

  Röda Rummet är en skildring utav att allting går att köpa och kan bli köpt så väl det handlar om en journalists skarpa penna eller högt uppsatta affärsmän. Detta skildras i att Falk blir arg utöver att det tillslut inte verkar finnas några riktiga skribenter som står upp för den lilla människan och oavsett om man skriver för en röd tidning så har man förskaffat sig blåare åsikter och på så vis är man köpt. Det skildras också i att vem som helst kan bli hovkonstnär om det rätta anbudet kommer. Den handlar också om bristen utav ståndpunkter och samtidigt bristen på modernt tänkande. Att det är dumt att vissa saker görs bara för att det alltid har gjorts och ska göras så. Falks effektivitet i det första jobbet han får skildrar bl.a. det. Även Olof Montanus tal inför arbetarförbundet.

  Måste säga att det känns som vi inte kommit så mycket längre även fast vi tror det. Bristen att tänka nytt genomsyrar hela det demokratiska systemet. Det märks oerhört mycket på t.ex. valen då de mer är karriärsstyrda istället för att verkligen diskutera saker och komma med lösningar. Även journalistiken är ett virrvarr av mörker så länge alla köper och bejakar ett kapitalistiskt system. Journalistiken är svårare nu också i och med internet och fler kan sälja sina åsikter och vinklingar av nyheter osv. Tror att det blivit svårare numera att kalla att någon är köpt eftersom vi mer eller mindre är formade av ett samhälle som blir mer och mer kapitalistiskt så finns det ju ändå nivåer på det hela. Man kanske inte behöver bejaka det 24/7. Det blir viktigare och viktigare att tänka kring det man läser och tänka samt fråga sig hur rimligt det verkar, eller vad grundar sig detta på, alternativt hur kan detta ha gått till? Finns mycket som är förenklat där ute. Dock är det skönt att bara skrika med i förenklingen ibland med ytan som en konstform i olika dess slag. I väntan ska jag ta mig an att läsa Röda Rummet igen. Denna gång bör jag nog fatta mera i den. Ibland kan även bakvägen vara bra.