Framåt nu kör vi. Här ifrån och till evigheten. Många tror att så mycket ska bli gjort och sedan hinner dem inte med någonting. Andra drabbas av solsting eller ysel. Seriöst har någon någonsin drabbats av solsting? En del hamnar i "efter semestern koma" (en själv inräknad) och vissa bara ångar på tills dem kolapsar. Jag är nog den sista allt som oftast men just nu befinner jag mig i den där efter semestern koma kombinerat med vänja sig med värme koma. Eller inte värmen. Snarare luftfuktigheten för det är ju den som är jobbig. Helt plötsligt känner man bara att det blir jobbigare och jobbigare att andas bara för att luften är full med fukt. Egentligen borde det inte vara så kan jag tycka då fukt innehåller vätska och allt som oftast vatten och i vatten finns syre så då borde det bli lättare att andas. Boven i dramat torde vara trycket. För är trycket stort ja då blir allt jobbigt oavsett för det innebär ju per automatik ökade påfrestningar. Därför säger jag så här: "Jag har drabbats av luftfuktigheten". Pallar inte det ibland så då vill jag inte göra någonting. Man blir helt matt och vill bara dricka vatten. Det känns helt enkelt som man håller på att lösas upp i beståndsdelar. 

 

Nog om detta framåt mot helgen! Matt eller inte det är frågan?

 

Ta´t lugnt där ute!