En religiösförsamling vill driva bort en nudistkoloni från deras mark och det hela avgörs i rätten. När beslutet blivit klart begår nudisterna självmord med hot att gå igen. Flera år senare skickas, enligt sina föräldrar, syndiga barn iväg till tuktande bibelläger. Ska nu nudisternas hot vara sant då historierna av vad som hänt säger så?

Detta är en rätt knäpp musikalfilm skriven och regisserad av Mark Pirro. Temat är inriktat på skräck fast med en humoristisk ton. Grejen är att filmen ska ha mer att säga än att det ska vara bra fast ändock lyckas filmen bjuda på en del snygga effekter för att ha en så låg budget. Ta bara den halva springande kroppen eller de döda kropparna som ser rätt verkliga ut. Musik numren är larviga men får sin charm ändå för att de på nått sätt har glimten i ögat och driver med sig själva. De blir då också mycket roliga. Ta bara vaktens rapp eller morgonsången som exempel. Barnen eller ja tonåringarna som de ska vara är en bunt olika karaktärer spelade av inte särskilt kända personer så att räkna namn känns meningslöst. Men några skådisar som är med i filmen är Forrest J Ackerman, Bea Lindgren, Rachel Latt, Braddon Mendelson, Dave Robinson, Jim Bruce och Deborah Stern. Det bjuds bl.a. på en Mexican-japan, två redneck bröder, en bibelreciterare (som nästan är roligast då bibelstyckena är filmtitlar och annat dylikt), en oskuld och bara partysugna tjejer. En av dem ser ut som Alfred E. Neuman bara det är värt att nämnas. Gillar också Zombien som ser ut som  en blandning mellan Günther och en urtypen för att vara en överkåt tysk porrskådis särskilt med den korta mustaschen och det gula korta krullhåret. Gillar man och kan stå ut med att det är glimten i ögat knäppt och dessutom halvtaskigt klämchecka musiknummer så tycker jag du helt klart ska ta en titt på detta. Eller om du bara vill se en udda komedi. Filmen går nog bäst med ett par öl i kroppen. Den får ändock betyget: 3/5 finns ju trots allt sämre seriösare filmer.

Inkie dinkie do da morning!

Så är man nu i detta läge att man är dålig på att göra uppdateringar och komma med inlägg i bloggen. Jag ursäktar mig för detta och det varmaste men det har bara inte blivit av. Vet inte vad det beror på men kanske kan ha att göra med att jag inte hinner med och sedan vill uppehålla den kvalité jag själv vill stå för och när jag känner att jag inte kan ge den då avstår jag mig hellre från att göra ett eventuellt kaotiskt inlägg. Så vad händer egentligen?  Jo ganska mycket egentligen då jag haft att göra varje helg ett tag nu och det i sig gör väll lite i sig att denna plats också blir lidande. Men det har blivit en del festande och socialiserande med vänner och bekanta ett tag och eftersom det är så trevligt så kan jag inte avstå sådant. Annars så har jag bedrivit en namninsamling för att försöka rädda städerskan på jobbet som när hon bara har några år kvar till pension helt plötsligt ska bli ut skickad i det vanliga jobbet på arbetsplatsen och hennes jobb ska ersättas av det oerhört slarviga städbolaget ISS. Men tyvärr har vi stött på ett monster utan hjärta då detta är vår nuvarande chefs idé. Denna så kallade människa som inte fattar bättre i form av logiskt tänkande för det säger ju sig självt att man inte kan göra så här. Detta har också tagit upp en del av min tid att tänka på. I övrigt har jag hållit på och skrivit på hemliga intresseprojekt plus lite annat som tagit tid men förhoppningsvis ska det bättra sig i framtiden.

Med all respekt!/R.v.Pesten.

Vi kommer att minnas dig för den personlighet du var och skicklighet i målet många år framöver!

Vila i FRID

Det är rätt skapligt vad samhället och jobb etc. gör om hela tiden. Struntar liksom i vad som är bra och bara kör över för nu tycker vi (toppen) att vi ska göra så här. Mycket troligt så är det för att vi inte ska orka opponera oss utan bara glida med. Ge upp för då kan de som fixar till det med samhället få som dem vill. Är man då en sådan person som jag som ifrågasätter väldigt mycket och opponerar mig säger min åsikt och vad jag tycker om allt möjligt så får man konstiga blickar av alla. Det är nästan som om att det skulle vara förbjudet eller nått liknande. "Man får inte sticka ut det är farligt"- tycker väldigt många. Det där skiter jag fullständigt i. Visst får jag då ta mycket skit för det ("nu ska du vara så där igen") men jag kan inte leva med att jag bara stått där och tittat på och sen inte sagt någonting eller gjort någonting. Sedan kan man ju välja sina strider för det finns ju en del små saker som man inte behöver bry sig om fast egentligen det ät rätt mycket som hör ihop. Sedan om alla inte förstår hur du tänker? Ja då får man försöka lära dem att förstå hur man tänker helt enkelt. Jag vet att du tycker det är jobbigt men i slut endan blir nog allt bra ändå för man har iallafall kämpat för det rätta. Våga sticka ut.