Jorden gick under men jag lever?


Jorden gick under och jag lever. Fan jag missade faktiskt den nyheten helt och hållet. Det var tydligen nån jeppe som spådde jordens undergång och jag fattade det nog mest igår att det måste ha varit en nyhet. Många fyllde sina facebook-meddelanden med detta för att vara så unika som möjligt. Haha verkligen. Roligt att folk kan vara spontana då i alla fall. Kul att konstatera då att jag lever trots att jorden gått under och sitter och funderar lite på vart jag befinner mig nu då? Himlen? Hevetet? Inget av det? I nått sorts tomrum. Mja men man kan ju undra vad dessa idéer oftast kommer ifrån. I alla fall när dem kommer med dem på så kort devis vore annat om han gått runt och sagt det i flera år. Handlar nog endast om att få vara i rampljuset en liten stund. Men att bli ihågkommen som idioten som felaktigt förutspodde jordens undergång är väll inget att bli känd för? Nog om detta!

Vad har då hänt denna helg? Jo man var och såg en inte allt för bra fotbollsmatche där tyvärr RIK förlorade hemma mot Hällbybrunn med 3-1. Inget att hurra över direkt. Konstaterade också vad lätt det kan tas för att folk tror man fått barn bara för att man går en sväng med en av brorsans knoddar som man håller i handen. Hehe inte lätt för folk. Gårdagen ängnades åt att spela tv-spel då allergin var mer än lite ovänlig så jag tyckte det var bäst att hålla mig till större delen inne. Spelade Dead to Rights och Ultimate alliance. Idag har jag städat samt testat att löpträna för första gången efter skolan. Det var nog inte så idealiskt med tanke på att allergin är väldigt aktiv just ny så det känns som man har en förkylning med slem i halsen och tept näsa emellanåt. Då jag nått 4km ungefär gick det inte att andas som man ville genom näsan så det var bäst att avsluta. Synd då det kändes som jag hade mycket att ge. Men kan man inte andas ordentligt är det bäst att lyssna på sig själv. Man hjälper ju omedvetet till med att andas genom näsan när man springer och när det inte fungerar ja då är det bara att inse fakta. Det är ju inte värt att riskera att tuppa av bara för att man inte kan andas som man ska. Efter det var jag över till Irem och Annika en sväng och där blev det rödvin och singoallakex. Inte fel på en söndagseftermiddag. Vi diskuterade musik, böcker, grillning samt asociala människor.
Nej nu ska jag snart spela lite spel igen innan det är dags att skriva på lite annat.
Skönt att konstatera att man lever i alla fall och att man kan ju bara undra vart man är någonstans.

Vi lever för att svära och för att dricka tjära!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0