Dem bra sakerna duggar alltid alldeles för sällan. Iallafall dem oerhört bra sakerna. Man kan ju alltid se dem små sakerna som små härliga höjdpunkter. Oavsätt dett så hoppas man ju att man ska råka ut för något väldigt bra snart. Man tycker ju att det borde ske. Det var ju faktiskt alldeles för länge sedan. Men när det vet man ju aldrig för så är det ju. Skulle ju inte vara kul att veta heller för vad vore livet annars? Ur trist även fast det känns trist ändå ibland och det ända man kan göra då är ju att göra det kul. Bara att fortsätta att bita i det sura äpplet och trycka ner och gå emot det som slår på än. För sån är jag och det gör jag jämt.

And no ones give a FUCK! And so do I!

Haha House (1986) förgyllde iallafall min kväll! Recension kommer snart haha!