The King Maker; The Rebellion of Queen Sudachan (2005)

 

Året är 1547 och portugisen Fernando Da Gamma (Gary Stretch; Alexander och The Heavy) spolas i land i Siam (Thailand) då skeppet han färdats med sjunkit. Han blir snabbt tagen till fånga av arabiska slavhandlare som efter ett litet turbulent flyktförsök säljer honom till den förtjusande portugisiska kvinnan Maria (Cindy Burbridge; A house of mad souls och Clueless) som är dotter till den portugisiske godsherren Phillippe (John Rhys-Davies; Sagan om ringen, Jakten på den försvunna skatten och det sista korståget). I Siam råder det dessutom krig och Phillippes soldater allierar sig med kungen (Nirut Sirichanya; Baksmällan 2 och Ong Bak 2 o 3). Samtidigt smids det en plan inom hovet för att kunna ta över makten.

 

  Denna Lek Kitaparaporn regisserade film är den första engelskspråkiga Thailändska filmen sedan 1941 då King of the white elephant var den senaste. I denna film får vi se oerhört dåliga animationseffekter som läggs in lite här och var. Sämst är nog krokodilen som ska överraska Fernando när han ska ta sig lite vatten. Vid ett tillfälle så ser det snyggt ut trots förutsättningarna och det är när det blir en vy in mot staden och dess hamn då man ändå klart och tydligt ser att det är effekter men att dem ändå gjort en snygg vy utav det. När vi ändå är inne på miljöer så måste jag ändå säga att filmen bitvis är filmad i snygga miljöer som dem dock också förstört med dåliga bakgrunder emellanåt. En hel del av actionscenerna lämnar mycket att önska men ibland kan dem faktiskt se lite coola ut. Den komiska aspekten som allt som oftast infinner sig i dem är på något vis ett plus även fast dem inte är menade överhuvudtaget. De har en tendens att se Jackie Chan-klumpiga ut fast när han gör det med stil ser det ut som att här blev lösningen så p.g.a. aktörernas begränsningar. Roligast är dock när dem ska få en att tro att John Rhys-Davies skulle kunna hoppa så högt och snabbt i en actionscen. Om han skulle kunna det överhuvudtaget? Det jag stör mig mest på med skådespeleriet är nog att rösterna verkar vara ditlagda i efterhand så att det inte ser så synkat ut med hur dem pratar. Sen att nästan ingen av skådisarna gör en bra insats är en annan sak. Kan ha att göra med att dialogen inte är bra skriven och inte känns helt naturlig. En annan sak jag undrar är varför både Fernando och Maria har skolade tillgjorda teaterröster. Känns nästan som om man tror att det är så dem skulle prata på 1500-talet om man var av finare börd. Den ända skådis som får godkänt är John Rhys-Davies som ändå gör en insats som sig själv och det funkar i alla fall mer än väl i denna film. En annan som kommer undan är nog Dom Hetrakul som Tong men det är bara med nöd och näppe. Den sämsta och mest överdrivna skådisen i denna film är Yoe Hassadeevichit som spelar drottningen. Hon tycks inte förstå vad det här med skådespeleri innebär och är grovt överdriven i sin roll. Vissa av dem dåliga kulisserna tycker jag finner sin roll i denna film för det ger det ändå en viss charm och man kanske ändå försökte och ändå inte ville ha det för bra. Gillar också en del av rekvisitan delvis med soldaterna och deras utrustning osv.. Storyn funkar men skulle behövts mer förklaringar på vissa ställen t.ex. varför det är krig eller varför drottningen vill ta makten m.m.. Det är alldeles för få förklaringar helt enkelt.

 

  Denna film ska enbart ses om man vill se väldigt många B insatser med en viss charm och hur man kan försöka göra en film. Underhållning bjuder den definitivt på men stora delen utav den bygger på att det inte är välgjort och konstigt dåliga insatser. Dock får den betyget 2/5. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0