Tankar och reflektioner efter Independence Day 2

 

Några funderingar som dök upp efter att ha sätt filmen Independence Day 2. Ganska ofta när en film handlar om att det kommer utomjordingar till jorden så målas dem allt som oftast upp som att dem skulle komma med dåligt uppsåt som t.ex. Krig eller utplåning utav människor ("onda alltså"), i och för sig bjuder denna film på en liten bonus på det som säger mot den tesen. Men varför undrar jag? En tes jag har är att det bygger på den där mänskliga i oss att vi allt som oftast är rädd för allt främmande då det egentligen inte finns så mycket att vara rädd för eftersom det är vi själva som delvis skapar rädslorna. Men främmande saker är läskiga enligt ett sätt att se det på men om man inget vet behöver det inte vara grund inställningen anser jag. Det skulle också kunna vara så att vi människor bär på tankar och känslosystem som den, förmodade, högt intelligenta livsformen som kommer anses för primitivt för deras intelligens och måste därför raderas bort eller rättare sagt utplånas för att dem inte ska bli lockade utav att hamna i sådana tankebanor igen. Annars skulle man ju kunna tänka sig att det bara borde vara att ignorera oss.


Vidare funderingar handlar nästan om samma sak men man kan säga att denna film speglar flykting frågan. En rädsla för det okända men om man ser det med lupp så kan man ta hjälp utav andra av liknande härkomst och lösa problemet med hjälp utav dem och inte barrikera för all framtid. Dock undrar jag varför lösningen måste vara krig? Varför vill vi lösa konflikter med våld? Det löser ju aldrig någonting. Dialog och kompromisser och kommunikation borde vara a och o. Död ska tydligen vara det man ska kämpa för dock. Funderar kring om det är vår primitiva sida som dominerar här? Så fort någon attackerar oss måste vi attackera tillbaka istället för att försöka stå över det och försöka resonera sig fram en lösning. Det som måste in i detta fall är att försöka att inte ta saker alldeles för personligt för det är allt som oftast då som ilskan slår till. Ju mer påhoppad på något en blir som en har stor anknytning till desto mer personligt tar en det. Även fast det allt som oftast aldrig är så illa menat som det låter. Vi borde lära oss att chilla lite mer. Det skulle vi må bra utav är jag ganska så övertygad om.

 

  Sista funderingen blev om vi verkligen vet vad som händer om man borrar in i jordens mitt? Detta näst intill omöjliga uppdrag kräver ju sin borr om man säger så. Det är ju till och med så att man inte riktigt vet vad Jordens mitt består utav eller vad som finns det. En teori är ju att det är en brinnande kärnmassa som då skyddas av något oerhört starkt kärnlager. Det är ju inte säkert att man skulle kunna borra igenom det om man kom ända så långt ner. Om denna teori kring Jordens mitt skulle stämma är min teori att det skulle bli världens smäll om man borr in i mitten på jorden. Ungefär som vid atomklyvning via fusion. Blir som någon slags Big Bang och blir som en ny start. Eller så kanske det blir världens vulkanutbrott med en massa eld som börjar spruta ur jordens mitt.

 

  Vidare tycker jag nog detta var en uppföljare till den första även fast en del säger att det är samma film som den första. Det är det ju också delvis men inte riktigt. Dock är återanvändningen utav skådisar från förra filmen oerhört tröttsam trotts att filmen i sig är underhållande men inte mer. Anledningen till att det är en uppföljare är ju att den utspelar sig senare och att det är uppenbart att utomjordingarna ska hämnas. Däremot förstår jag känslan utav att det skulle vara samma film då den återanvänder gamla moment som funka i den första filmen. Egentligen bör jag se filmen flera gånger för att sätta ett betyg men den får ändå ett preliminärt betyg som är 2/5.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0