Gyllene druvor från Montelena; Bottle Shock (2008)

 

   Året är 1976 och britten Steven Spurrier (Alan Rickman) äger en vinbutik i Paris och tillsammans med sin butiksgranne, amerikanen Maurice Cantavale (Dennis Farina), har dem börjat tröttna på dem franska vinerna. Maurice föreslår att Steven bör åka runt och testa lite amerikanska viner och tillsammans knäcker dem idén om en blindtesttävling. Den något mer skeptiske Steven beger sig till staterna och hamnar i Napa i Kalifornien där han bekantar sig med vinerna och samtidigt som han träffar, sonen, Bo (Chris Pine) och, fadern, Jim Barrett (Bill Pullman) blir det startskottet på jakten efter det perfekta amerikanska vinet.

 

  Denna dramakomedi-film är regisserad av Randall Miller och bygger på en sann historia om hur det amerikanska vinet fick sitt erkännande världen över. Filmen bjuder på så väl en massa snygga vyer och miljöer samt bra ljussättning vilket får miljöerna att kännas magiska. Detta passar alldeles utmärkt då filmen också vimlar utav bra skådisar och en av dem är ingen mindre än Alan Rickman (Harry Potter-filmerna) som den något bittra och snorkiga Steven Spurrier som här får lära sig att uppskatta lite amerikansk kultur. Den utmärkte Rickman får scenerna och situationerna att verka naturliga för någonstans i Stevens snorkighet försöker han ändå på något sätt ta dem situationer han hamnar i med ro. Detta bidrar självklart till en del utav den komiska behållningen. Det är också ständigt något med Alans röst som gör att man önskar att det ska finnas tonvis med ljudböcker med honom. Man skulle aldrig tröttna på att lyssna. Dennis spelar den något mer entusiastiske amerikanen Maurice vars snabba kommentarer och analyser utsvävar brilliant. En skulle kunna säga att han är något utav en skön kapitalistisk lirare. Chris Pine spelar sonen Bo Barrett som är en riktig slacker och gör ett trovärdigt bra jobb med sitt totala ointresse för jobb men ändå varma och goda hjärta. Bill Pullman är också bra som den hårt jobbande samt drömmande amerikanska fadern som gör allt för att nå sitt mål trotts att det kan ta på det sociala livet. Övriga roller som bör nämnas är Rachel Taylor som Sam och Freddy Rodriguez som Bos vän Gustavo vilka också gör ett bra jobb. På något sätt har Randall Miller lyckats få samtliga skådisar att leverera i denna film då i princip alla karaktärer får djup vilket gör att man känner för dem. Dessutom har Randall fått ihop en hållbar story till filmen som blandar drama med komedi och en handling som funkar hela vägen med en hel del tydliga samt något diskretare komiska inslag. Även kärleksdramat funkar då skeendet ter sig på ett trovärdigt sätt.

 

  Denna film ska man definitivt se om man vill ha en dramakomedi som tar sig fram på ett diskret sätt utan att bli tråkig och på så vis levererar sin underhållning med finess. Man ska också se den för att den lyckas med bedriften att leverera en sann historia på ett något annorlunda men oerhört bra sätt. Den får betyget: 4/5

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0