Eternal Sunshine of the spotless mind (2004)


 

Joel Barish (Jim Carrey) och Clementine Kruczynski (Kate Winslet) träffas på en fest men inget händer. Senare lyckas dem åter igen träffa varandra då de som av en händelse råkar vara på väg till samma plats. Den introverte och själv upptagna Joel och den spralliga och äventyrslystna, hårfärgande Clementine faller på något konstig vis för varandra och inleder ett förhållande. Kärleken sprudlar. Men en dag tar det slut på grund av ett gräl om bagatellartade saker och Clementine bestämmer sig för att radera hela sitt minne av Joel på en specialklinik. När Joel får reda på detta så bestämmer han sig för att göra likadant om henne. Men det kanske trots allt inte är en så bra idé?


Denna romantiska komedi regisserad av Michael Gondry (Be Kind Rewind, The Science of Sleep, Green Hornet) bjuder på en resa av fantastiskt fina och tråkiga minnen ett förhållande innehåller. Man grips av hur värdelöst det skulle vara att radera sina egna minnen och vad skräckslagen man skulle bli om man gjorde det. Det bjuds på middagar, fina säng minnen och värdelös tristess men ändå står man ut för att man är driven av kärlek. Dessutom bjuds vi på det bästa skådespeleriet som Jim Carrey lyckats med och han visar här som i Truman Show att han kan betydligt mer än bara komedier. Kate Winslet gör också en strålande insats och man slår sig av att vem skulle inte vilja ha en tjej som Clementine? En film driven av kärleken då dessa två individer är så olika men ändå älskar varandra och det är den kraften som Joel vill ska segra när han börjar ångra sitt val. Övrigt skådespeleri är också bra men sticker inte nämnvärt ut. Nämnas bör att Elijah Wood (Patrick) och Kirsten Dust (Mary) är med. Det är oerhört gripande och rörande hur bra minnen han successivt raderar och eftersom man blir mer sentimentalare med åren så kommer tårarna emellanåt. Givetvis så innehåller filmen en tvist också och den funkar verkligen. Snygga ljus och bilder samt miljöer existerar också. När man får se Joels gamla hus där han växta upp når väll filmen sin snyggaste stund. Effekterna fungerar också bra och illustrerar snyggt hur något försvinner ur ens skalle.


Detta är verkligen en film för dig som tror på kärleken och jag är ju en av dem. Fast även om du inte är det tycker jag att detta är en film du inte får missa. Om inte för att du kanske vill se en av Jim Carreys absolut bästa filmer. Den förtjänar lätt betyget 4,5/5.


Kommentarer
Postat av: sandra - 3 barns mamma <3

Vist är den bra! Älskar dess krånglighet och skumma utspel. En bra handling som får en att fundera på vad som är värt att radera från minnet. Är ett minne värkligen så dåligt att man aldrig vill minnas det eller lurar man sig själv för stunden? Håller med om 4,5 :)

Svar: Enligt mig är inget minne värt att radera för då kanske man tappar det man lärt sig av det. Kram
Rille

2013-09-19 @ 12:11:14
URL: http://www.mammansandra.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0