Detta Norrköpingsband levererar åter igen jammande halv stoner/doom-heavymetal och detta igen nästan helt oinspirerat och engagerat. Förstår inte vad vitsen med musiken är? Att tråka ut än totalt? Ta bara de två inledande spåren “Schwerer Gustaf” och “Flames” då den andra låten upprepar samma monotona och tråkiga riff i hela låten. Det gör ju inte att man direkt blir intresserad av resten. I tredje låten “Fire walk with me” blir det för visso lite intressantare då en viss tyngd infinner sig och ett överraskande solo annars fortsätter sången och trummorna vara lika tråkiga och oinspirerande som tidigare. Det enda som lyfter den lugna halv balladen “Still Alive” är basen som är smart varierad. Efterkommande “The Shores” och “Edward Hyde” tycks vara så oinspirerande att det sitter fast nån klet i musklerna och fingrarna. Varför låter dem inte tyngden dominera som i låten “Below”? Då skulle fler låtar bli bättre och höjt denna skiva betydligt. Men sångare måste oavsett det bytas för mer oinspirerad och tråkig får man leta efter. Det är som han definitivt inte brinner för det han gör eller så ligger musiken utanför hans begränsningar att sjunga till. Låten “Hogleg” är nog skivans bästa låt med bra groove och känsla. Mer sånt och tyngd och en bra sångare skulle kunna sätta fart på detta band. Efter “Hogleg” kommer “Bazooka” som börjar tungt men förstörs snart av kongas eller koklocka och totalt organiserat totalurflippad improvisation utan mål och idé som ett försöka att göra något kul med låten men misslyckas så klart. Sista spåret orkar jag knappt kommentera tråkigare får man leta efter
Det är oförklarligt hur man kan försöka med så många influenser och ändå få det att låta så ointressant och tråkigt på samma gång. Tror dock att det skulle kunna vara bra live. Men det återstår att se någon gång. Betyget för denna skiva är: 3/10. Alltså sämre än den första.