Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet; The adventures of Tintin (2011)


 

  Den unge Tintin (Jamie Bell/Jesper Adefelt) är frilansande reporter och en dag så hittar han ett modellskepp som han köper på en marknad. Det visar sig att detta skepp drar åt sig alldeles för mycket uppmärksamhet för att bara vara vilket skepp som helst. Sakharin (Daniel Craig/Johan Rabeus), ny ägare av slottet Molansaire, vill köpa skeppet direkt efter Tintin köpt det samtidigt har en mystisk person varnat honom att han är i fara efter införskaffandet av det samma. Nyfiken som Tintin är börjar han undra vad det är för hemligheter skeppet lurar på. Efter att ha besökt stadens bibliotek och hans nyss köpta skepp blivit stulet leder det honom till Molansaire där han blir varse om att det åtminstone finns ett skepp till. Vad är det som skeppet ruvar på?

 

  Denna Steven Spielberg regisserade och animerade film är baserad på ett av många seriealbum med seriefiguren Tintin skapad utav belgaren Hergé. Jag har läst Tintin mycket som barn men nu måste jag erkänna att det var ett bra tag sedan jag över huvud taget läste något album med Tintin. Det känns ändå som att jag känner igen stämningen i filmen som åter finns i albumen. Dock känns det som om filmen skyndar fram handlingen en aning då jag upplever att albumen är något långsammare. Det är nog också detta jag har svårast med i denna film. Den hade tjänat på att vara åtminstone en halvtimme längre. Vissa skeenden kunde ha fått tagit lite längre tid t.ex. hela vistelsen i Baggar eller några av delarna innan han hamnar på båten. Dessutom känns slutet något för actionfyllt än vad jag minns att Tintin är som serie men jag kan missta mig. Animationerna är dock snygga och stundtals tänker en inte på att det är animationer. Rörelserna på personerna känns trovärdiga och bidrar till att en inte tänker på att det är animationer emellanåt även fast en ser det. Några av miljöerna ser dock avskalade ut emellanåt och då tänker jag särskilt på några gånger i Tintins hemstad samt i Baggar. Ändå har dem lyckats fånga dessa ställen trovärdigt. Peter Jackson ska ha bra med beröm för sitt jobb han lagt ner för att få det att se bra ut. Har tittat på filmen flera gånger och mest på svenska eftersom jag är lite allergisk mot att man har översatt namnen på Milou till Snowy och Dupont och Dupond till Thomson och Thompson. Röstskådisarna gör ett bra jobb överlag i både den svenska dubbningen som den engelska. Det finns inte något att klaga på där mer än att kanske Tintin låter lite väl mycket som en pojke än vad en kanske skulle kunna tänkt sig. Kapten Haddocks röst lyckades lura mig många gånger vem det var som dubbade honom på svenska men det visade sig vara Johan Hedenberg vilket visade sig passa mycket bra. Mycket av det som sägs av Kapten Haddock är guld och det är helt klart den bästa karaktären i filmen så väl som han är det i seriealbumen. Det som mest synd med karaktärernas framtoning är att man inte får något riktigt djup i skurken Sakharin. Förutom att han är ond och har ett motiv. Annars presenteras hans ondska för tidigt och man får bara en förklaring till hans motiv för sin ondska och inget mer.

 

Hur klarar sig filmen då? Jo den bjuder på mycket underhållning och är väl värd och se om det nu finns någon som inte har sätt den? Även om den skyndar fram och saknar djup på en av huvudkaraktärerna så är den också väl värd att se om man gillar Tintin. Den får betyget 3/5. 

 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0