Alice i Underlandet; Alice in Wonderland (1951)

 

Efter en undervisning som tråkar ut Alice fullständigt då hon själv börjar hitta på en massa om personerna gör det att hennes mamma får nog. Alice strosar iväg med sin katt och efter ett tag får hon helt plötsligt syn på en vit kanin som går på två ben och har kläder på sig samt bär på en klocka. Kaninen pratar också om att han är sen. Det hela gör Alice nyfiken och följer efter kaninen ner i ett hål. En bit in i hålet ramlar tillslut Alice ner för ett stup som aldrig tycks ta slut. När det väl gjort det så hamnar hon i ett land som bjuder på en oerhörd massa knäppa företeelser och varelser utan någon som helst logik. Vad sägs t.ex. om en galen Hattmakare och Påskharen? Eller varför inte Filurkatten? Inget verkar i alla fall inte vara som det ska?

 

  Denna Disney-klassiker är baserad på Lewis Carrolls bok med samma titel som gavs ut 1865. Utan att ha läst boken (fick en bra genomgång i skolan av dem flesta av sakerna Alice råkar ut för så lite har man ändå att gå på) så ska jag ändå försöka mig på att ge en så bra bedömning på denna film regisserad utav Clyde Geronimi, Wilfred Jackson och Hamilton Luske. Min första tanke som slår mig är att det är bra animationer för att vara från 1951, men det bör tilläggas att versionen jag kollar på är en uppfräschad 60-årsjubileumsutgåva så det gills inte, dock märker en att den har några år på nacken. Men Disney håller ju allt som oftast bra klass på sina animationer och tycks ha lätt för att hänga med i tiden. Har jag då roligt åt denna tolkning av denna saga? Stundtals och bitvis skulle jag vilja säga. Det blir ju rätt talande när en har mest roligt åt den talande dörren, Hattmakaren och Påskharens enormt upphottade galenskap och sjökaptenen Dodo som vill elda upp den vita kaninens hus. Dock kan jag tycka att Hattmakaren och Påskharen är lite väl galna i denna version än vad jag tänker mig att dem är i boken. Deras vardagsdagssång är trots allt kul. En annan rolig detalj är fågeln som är en bur med fåglar i och när dem lyckas fly ut blir dem nersvalda i buren igen. Ganska praktiskt. Det jag blir minst klok på med filmen är dock att den i lag har mer brist på handling än vad har för mig att den ska ha. Det är mer närmare slutet man fattar att en viss person söker Alice och jag tror att det nämns tidigare i boken. Röstskådespelarnas insatser är bra i så väl den engelska samt den nya svenska dubbningen. Extra beröm ska Dodo (Ulf Källvik), Påskharen (Hasse Andersson), Hattmakaren (Thomas Oredsson) och Filurkatten (Roger Storm) ha.

 

  Tror inte att jag har så mycket mer att säga om denna film mer än att den är rätt galen och bitvis underhållande. Blev ju faktiskt lite roligare den tredje gången jag såg den. Men som film blir den dock en medelmåtta trots bra animation för sin tid och bra röst insatser. Den får betyget: 2,5/5

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0