Flatfoot-filmerna (tankar och funderingar)



Flatfoot

Filmerna om och med kommissarie Rizzo Flatfoot är samtliga regisserade av Stefano “Steno” Vanzina och allt som oftast så bjuder dem på snygga miljöer och bra handling och sköna karaktärer. Vad vill då filmerna säga? Jo en hel del ska det nog visa sig. Har titta närmare på lite saker kring det hela osv..

Filmerna utgår alltid från en bas i Neapel där Rizzo i varje film rensar upp bland några brottslingar som sedan leder till huvudstoryn och i de tre första filmerna så är det knarket som är det dåliga och filmerna vill där klargöra att handel med droger eller att knark överlag inte är bra att syssla med. Men vill även här bryta in med att Rizzo är en man av heder som framför allt är ute efter de stora brottslingarna och inte de små. Då han gång på gång har överseende med damen som säljer smuggelcigaretter och sedan länge jagade Gennarino som bl.a. sysslar med tiggeri och eftersom han bor hos honom så kan han ju inte gärna haffa honom. Att Flatfoot också föraktar män som slår kvinnor och att han enbart använder sig av nävarna när han ska försvara sig så gör det honom respektfull då det visar att man får inte behandla människor hur som helst och att alla kan få en chans att tänka efter sina brott efter att de fått ett kokt stryk. Överlag genomsyrar filmerna att man ska ha respekt för människor och det märks bl.a. i det tålamodet Rizzo har med den rädde och nervöse Caputo som klantar sig om vartannat eller varför inte ta ficktjuven Goldhand i Bangkok som försöker sno hans klocka och pengar några gånger som han överlistar och påvisar att han egentligen inte är så mycket att bry sig om men kan ha användning utav senare. Den ömsesidiga samarbetet med Frank Barella i film nr.2 och Omars bror i film nr.4 är också något som tyder på lojalitet och respekt. Man ska hjälpa och ta hand om de utsatta och de som förlorar sina nära och kära så de också kan få ett värdigt liv vilket omhändertagandet av Bodo i tredje filmen och av pojken i Hong Kong i andra visar.

Caputo

Det är mycket av detta som gör att jag gillar filmerna men karaktärerna är ju många som gör att jag definitivt tycker filmerna har stor charm. Man kan ju börja med Rizzo själv. Skönare, omtänksammare och ärligare samt lojal och hedersam polis får man leta efter. Dessutom så bekämpar han enbart brott med talets förmåga eller nävarna och med gott sinne för humor. Då kan det ju inte gå fel. Caputo då? Denne fega och rädda samt nervöse polis som Rizzo tvingas stå ut med hela tiden verkar inte kunna annat än att ställa till det för sig. Skulle säkert gjort sig bra i miniserier med sig själv i huvudrollen. Gennarino som på olika sätt försöker få ihop pengar via tiggeri och är så liten och tafatt att ingen borde bry sig om att han tigger till sig en slant lite då och då. Fast hur dåligt han har det tycks han kunna hålla humöret uppe. Den jobbige ungen Bodo som Rizzo och Caputo tvingas ta hand om som tycks vilja vara mer än självständig även i hans väldigt unga ålder och dessutom lyssnar han inte allt för mycket på vad Caputo och Rizzo säger utan går sina egna vägar. CIA-agenten Frank Barella som Rizzo tvingas ha ett ömsesidigt samarbete med är också en sevärd person. Denne yrkesskicklige agent med en gnutta sinne för humor tvingas lura alla att han är skurk så väl Rizzo som tvivlar på detta men måste på något sätt spela med. Värd att nämnas ytterligare är dvärgen Rizzo slåss mot i film nr.4. Knäppare och mer underhållande karaktär får man nog leta efter i alla filmerna. Med sin gälla röst och udda sätt att slåss på kan det inte bli annat än komiskt. Eller varför inte The Swed från samma film? En iskall lönnmördare från ja Sverige. Varför just Sverige? Ungefär som om det vimlade med sådana här. Han känns mer som tysk. Den glade sjömannen Jho och hans polare är alltid härliga att se i de två första filmerna då de deltar i några spektakulära slagsmål.

Bodo

Alla filmerna har välskrivna manus men då den tredje då de är i Afrika känns mest ansträngd i mitt tycke. Känns som en ursäkt för att kunna blanda in en massa djur samt en jobbig unge i storyn. Har inte så mycket att tillägga just nu men hoppas det varit lite underhållande etc. att ha tagit del utav.


The Swed


Al Lattieri (Frank Barella)


Gennarino


Jho

Kommentarer
Postat av: sandra - mamma till niklas & nora

Väldigt tänkvärda funderingar kring filmerna. Du gav en mycke mer levande bild utav dem tillsammans må jag säga.



Sv: Tack så mycket vännen <3 Du är för underbar, vet du det?



Jobbigt med förkylningar. Hoppas att den avtar snart. Är drygt att jobba när huvudet är tröt. Men du kämpar på bra där hör jag.

Det blir ju så. ibland har man tid att blogga och ibland rinner tiden iväg. Men det är ju det som håller spänningen uppe ;)



Agre!!! Vi kanske kan boka in en dag på en helg. Så kan vi fika på stan (utan barn så vi får en syl i vädret:P). Hur ser det ut för dig?



Krya på dig!!!

Kramar!!!!

2012-02-28 @ 10:12:29
URL: http://mammansandra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0