Wesley (James McAvoy) är son till en lönnmördare men det vet han knappast om. Utan det är först när en person som påstås vara hans far blir mördad som hans allt för oordnade rutinmässiga liv förändras. Då en lönnmördare vid namn Fox (Angelina Jolie) kommer för att skydda honom då hans fars mördare Cross (Thomas Kretschmann) är efter Wesley. Han kommer till en gammal kult av lönnmördare styrt av den oerhört karismatiske Sloan (Morgan Freeman). Snart tränas han för att så småningom kunna hämnas sin fars mördare. Men vad är det egentligen som inte stämmer?

Den här Timur Bekmambetov regisserade films största problem är alla slowmotioneffekter. Det känns som de definitivt är alldeles för många och ibland på helt onödiga ställen som t.ex. när det bara gäller en enkel dialog. Men antagligen är det för att försöka betona någonting. De sämsta effekterna i filmen är dock de som är förknippade till biljakterna och tågscenerna. De känns så billiga och slappt gjorda i data att man blir mörkrädd. Plastigt är ordet jag söker. Jag får helt enkelt inte ihop att alla effekter kan vara så dåliga. Men man kanske ville testa nya metoder eller så var man bara lata och ville få ihop filmen snabbare? Tyvärr drar effekterna ner en film som annars har rätt hyfsad story, skådespeleriet går inte att klaga på i alla fall inte McAvoys eller Freemans även fast det långt ifrån är en av Freemans bästa roller. Fan kan inte alla ljudböcker på engelska vara inlästa av honom? Då skulle man ju vilja lyssna på precis varenda en. Även fast filmen förstörs av alla effekter så innehåller den dock en hel del underhållningsvärde. För det bjuds ju på en hel del action och det är ju inte fel i en sådan här film. Humor finns det också. Vem kan inte älska scenen då han Wesley gör revolution på jobbet? Dessutom är soundtracket grymt bra. Om filmen kunde vara lika bra som titelspåret, ja, då jävlar.

Sätt till helheten så blir denna film alldeles förstörd av alla effekter för att jag ska kunna ge ett bra betyg. Det blir liksom för tråkigt tillslut. I övrigt så är det god underhållning. Men det hjälper inte filmen från att bara få betyget: 2,5/5

I Waterloo är brottsligheten skyhög och människor är rädda för att gå ut på gatan för polisen kan inget göra mot den ökade gängbrutaliteten. Tur då att Nick (Fred Williamson) driver en grupp som tar lagen i egna händer och bekämpar avskummen. När Nicks arbetskollega Eddie Morino (Robert Forster) får sin fru brutalt misshandlad samt sitt barn avrättat så blir det rättegång mot den troliga mördaren Rico (Willie Collon). Då rättegången inte går som önskat och Eddie också hamnar i fängelse i 30 dagar så tycks bara finnas en till väg att gå.

Denna William Lustig regisserade film är framför allt väldigt snygg. Med många snyggt filmade miljöer samt ljus och perspektiv. Gillar också en hel del av actionscenerna som är många och slowmotion-effekterna är coola för sin tid. Biljaktsscenen är också rätt cool. En av scenerna är rätt rå då man ser Eddies son bli skjuten. Kan tyckas vara i råaste slaget. Men det gör i sin tur att man får mer hat till de elaka busarna och känner med pappan. Skådespelar insatserna är helt ok men de som utmärks mest är så klart Fred Williamsons som stenhård Vigilante-gruppledare och Robert Forster som lite mer tvivlande far som har svårt att bestämma sig för vad som är rätt eller fel väg att gå. Övrigt att nämna är han som spelar sondräparen Prago (Don Blakely) som också gör ett gediget jobb. Filmen kryddas hela tiden av oerhört psykedeliskmusik som skapar en väldigt mörk ton och det är ju definitivt inte till någon nackdel i en sådan här mörk film. Det är dock nått med denna film som gör att jag måste hålla inne med betyget. Om det är för att det just inte kan bli så här mycket bättre i en film om brottsbekämpande hämnare eller om det är för att den berör ett svårt ämne i ett försök att få det på ett något djupare perspektiv än vanligt och att det då är svårt att få det att bli väldigt bra.

För att få ett perspektiv på det hela så bjuder denna film i alla fall på underhållning och action och samtidigt snygg och innehåller en mörk och djup yta. Klart se värd. Betyget får bli: 3,5/5

Albert Jansson (Janne “Loffe” Carlsson) livnärar sig på att sälja fisk i Strömsvik men det går knappast något vidare för det räcker knappt ihop till mat för dagen. En dag då han får ta del av att leverera en spritsmugglarkärra upptäcker han att den branschen inte är allt för ren men det går att tjäna pengar på den men bara om man kan slå storsmugglaren Strauss (Ernst Günther Jr.) på fingrarna. Han bestämmer sig för att det är denna bransch han vill syssla med men när tullverket ledda av Axel Winkel (Björn Skifs)  är dem i hälarna kanske det inte är allt för lätt hela tiden.

Denna film regisserad av Sune Lundh-Sörensen samt manus av Åke Kato och Jan Richter är skapligt underhållande för vad det är. En ganska skön smygande komedi om smuggling och det smygande tempot hjälper till betydligt för att bygga på stämningen då den stiger successivt för att kulminera mot slutet. Det är alltid lika kul att se Björn Skifs agera och här som en något förvirrad tullverksgeneral gör han ju inte bort sig. Janne “Loffe” Karlsson är också skön att skåda särskilt i sådana här roller då han inte kan vara annat än folklig och din bästa polare. Om du är vän med honom är han vän med dig. Kul att se Sanne Salomonson i en roll också. Här som kvinnan som får Albert på ordentliga fötter. Att Pierre Lindstedt är med som den mesige och lydige underhuggaren Edvard är också rätt kul. Deras insatser är stabila liksom resten av stabben utan att vara märkvärdiga. Finns inte så mycket att invända på förutom att den inte är superkul hela tiden men det är nog inte meningen att den ska vara det. Men en del roliga scener bjuds det ju alltid på bl.a. den då Albert anländer i toga från att ha försvunnit då han går igenom Strömsvik likt Jesus eller när Axel ska leta igenom deras båt men inte hittar något. I övrigt tåls att säga att Pierre Lindstedt klart har filmens bästa replik: “Gunilla Jönsson, det finns ögonblick i en mans liv då en man måste göra det han måste”. Klockrent.

Detta är en skön, smårolig film som också bjuder på en del stämning men det är också just något i det som gör att den inte får topp betyg. Det känns som den bygger för mycket på “Loffe” Karlsson och Björn Skifs inte för att det är något dåligt i sig men den kunde säkert lyft med lite extra krydda här och där. Den är ändå god nog för betyget 3,5/5

Vikingahövdingen Hjorvard (Åke Söderblom) är svag för guld och silver, kvinnor och makt. Han har dessutom två korkade bärsärkar till söner i form av Garm (Dirch Passer) och Glum (Carl-Gustaf Lindstedt) som inte allt för ofta gör sin far glad. Då hårda tider närmar sig och Hjorvard inte alls har lust att betala skatt till Olav (Karl-Arne Holmsten) får han plötsligt chansen att tjäna en hacka. En främling, Pollo (Walter Chiari), har nämligen anlänt till byn för att leta efter kämpar som kan komma till nytta i spelen i Rom. Hjorvard ser här ett ypperligt tillfälle att sälja sina söner till Pollo och samt tjäna ännu mer på den dealen.

He he denna film av Arne Mattson är ju en väldigt speciell historia. Varken välspelad, snygg eller bra. Men den har sin charm ändå och är oerhört underhållande på sina ställen. Dock nästan aldrig i scenerna med Garm och Glum som ska vara filmens största nöje. Förutom när de går loss på att visa vem som är starkast. Det är faktiskt Åke Söderblom som snor showen totalt. Inte p.g.a. bra insatser utan för hans dialoger är så störda emellanåt bl.a. en då Pollo nyss har anlänt och han börjar gå runt och lala ett tag och sedan frågar: “Vad önskas herr främling?” Eller varför inte snacka om alla “aah” han lägger in efter många av dem saker han säger. Finns dessutom en hel del konstiga klippningar i filmen. Särskilt i scenerna i Rom där de helt plötsligt avbryts nästan mitt i en scen och sedan kastas direkt ut till fältet där det står samlade soldater. Gillar flykten i vagnscenen också då man klart och tydligt ser att det är en gammal lastbil dold men ändå synlig och att framhjulen styrs.

Denna film är ju egentligen inte bra men p.g.a. allt som känns som hellre än bra och all charm i allt det konstiga den erbjuder så tycker jag du ska se den. Den bjuder på en udda form av underhållning och är god nog för betyget: 2/5

Ett kompis gäng bestående av college ungdomarna Harvey (Jay Baker), Clara (Pat Barlow), Nikki (Deborah Goodrich), Buk (Mike Nomad) , Skip (Griffin O´Neal), Nan (Leah Pinset), Chaz (Clayton Rohner), Kit (Amy Steel), Asch (Thomas F. Wilson) och Rob (Ken Olandt) ska besöka deras gemensamma kompis Muffy (Deborah Foreman) som nyligen ärvt ett stort hus. Men innan dem lagom har kommit ut till huset som ligger på en ö börjar det hända konstiga saker. Där ibland en oförutsedd olycka på en av kamraterna. Men när Muffy i den relativt goda stämningen kör det ena skämtet efter det andra för att skapa en vänskap som ska vara för evigt så försvinner folk också successivt. Vad är det egentligen som pågår?
Denna Fred Walton regisserade film lämnar en del att önska. Även fast den är rätt snygg och har snygga miljöer som ingjuter stämningen i filmen så håller det inte så mycket då det knappt blir särskilt spännande. Även fast Deborah Foreman är bra och rätt läskig som Muffy och att Lloyd Berry som spelar den skumma färjköraren är skapligt bra höjer inte det resten. Dessutom så kan man med en föraning lista ut hur det slutar och det även fast jag gillar filmens slut så lyfter inte det den heller.
Men filmen är god nog en underhållande film trots allt. Om man ser det på det sättet kan man faktiskt klara av att stå ut med att titta på den emellanåt. Men ja man kan ju undra egentligen om man ändå skulle göra det. Finns inte så mycket mer att säga. Betyget är lite svårt men ja det får nog bli en 2/5.

Ja ha då sitter man här igen. Det är fredag imorgon och veckan har snart gått. Fasiken tiden går hehe. Tänkte försöka sammanfatta lite grejer man pysslar med och andra reflektioner och iaktagelser man gjort. Är ganska fullt upp ibland.

Helgen som var var intensiv men kul som fan. Började med att jobba som publikvärld på Rosvalla under landskampen i hockey mellan Sverige-Schweiz. Sverige förlorade med 5-2 och var vrålkassa men ja desto roligare att prova på publikvärdsjobbet. Att vara publikvärd innebär att man visar publik som inte vet var dem ska sitta till rätta platser samt plocka skräp efter match och hindra folk från att gå upp då det inte är avblåst under match. Men det var en kul erfarenhet och jag testar gärna det igen. Har ju nu jobbat under en landskamp. Inte många som gjort det he he. Efter det drog man till David och kollade filmen Blue Streak med han och Jonas innan man gick hem och var helt färdig.

Lördagen började med lite soft och trögare start än vad jag ville men det fick gå. Drog sen på vernisage i Ockle och kollade på tavlor och keramik av mina vänner Irem och Annica. De är väldigt duktiga och jag kan rekommendera att kolla in den utställningen på koordinaten i biblioteket på järntorget i Oxelösund. Efter det åkte jag ut till mina föräldrars hus och kollade till det lite eftersom de har varit i USA och var det då. Brandvarnaren hade börjat pipa med jämna mellanrum då batteriet hade blivit dåligt. När det var gjort var det bara att åka in till stan fixa käk och sedan dra till Rosvalla  för att kolla på fotboll. RIK-VSK slutade 2-0 och kändes rättvist med tanke på vilka som hade de hetaste målchanserna. Innan jag drog dit träffade jag dock Sebbe som nästat sin bil på parkeringen nedanför mig hela helgen och delvis hängde med en av mina grannar den dagen. Träffade också en oerhörd mängd bekanta på fotbollen vilket var roligt. Efter fotbollen var jag hemma och softade en stund innan det blev till att dra på 8-bitarskväll hos Tess och ett antal glada och härliga filurer. Det spelades många klassiska spel. Mycket suverän dag.

Söndagens stora grejer bestod av att fika på stan med ett härligt gäng i 2 timmar och vara ute och springa.

I veckan har jag hunnit med att träna, spela badminton, se på filmen April Fools Day (recension kommer) som hade en nice twist även fast den var halvt förutsägbar, spelat gitarr med Mattias och Tess i onsdags. Idag har man tränat, tvättat och varit på möte. Det händer saker hela tiden men jag klagar inte för det är ju kul.

Dissar för övrigt LCHF och alla andra former av dieter och anledningar till varför ni kör med dem. Anser att det är underkastelse och bara blir stressigt att följa då man hela tiden måste tänka på vad man stoppar i sin käft. Nej sunt förnuft vilket innebär träning och äta vettiga mängder av allt möjligt bör vara det bästa man kan göra om man vill gå ner i vikt. Kör du med LCHF bara för du får ont i magen av vissa saker så säger jag så här: "Det kanske är bra att du får det för just den kombinationen du då just åt kanske hjälpte magen att hitta något den behövde rensa ut. Behöver ju inte vara dåligt liksom."

Nej nog om detta. Full fart mot en ny helg.

Skål och tack gutår


PS Köp inte eller lyssna på skivorna Fake Idyll: Therapist  eller Killl: Killl för de är vedervidrigt kassa. DS

Ett TV-team som är ett gäng ungdomar från en klass på jakt efter ett examensarbete. De börjar undersöka omständigheterna kring konstigt dräpta björnar och en mycket mystisk jägare, vid namn Hans (Otto Jespersen), som sätts i byn Volda och som alla misstänker skjutit björnarna. TV-teamet bestående av kamraterna Thomas (Glenn Erland Tosterud), Johanna (Johanna Mörck) och Kalle (Thomas Alf Larsen) blir varse om att det kanske inte är björn trots allt och då de får följa med och filma det han jagar, efter en dramatisk händelse i skogen då de följt efter honom, kan de inte tro sina ögon.

Denna film av André Övredal är filmad i direktkamera perspektiv så att det hela känns som det är på riktigt. Måste säga att det nog är den film som jag sätt där det här stuket funkat allra bäst. Det känns verkligen som man får vara med och ta del av att upptäcka dessa monster till troll. Det kan väll kännas billigt och futtigt ibland att man får se scener då det är filmat med mörker kamera så allt ser grönt ut men det är så få stunder så allt annat väger upp det med råge. Alla effekter är bra och trollen är otroligt snygga och ser utseende messigt sagotrogna ut fast säkert med en liten tvist här och där. Tycker hela historien om hur troll egentligen fungerar och vad de är för något har anpassats mycket verklighetstroget efter om det var så att de skulle finnas på riktigt. Man kan köpa det hela helt enkelt till och med myndigheternas inblandning. Skådisarna gör också bra insatser överlag och ingen känns heller medioker. Till och med Hans Morten Hansen som spelar myndigheternas man, Finn Haugen, gör en bra insats som en obekväm person som inte riktigt vet hur han vill hantera filmandet men tillslut slickar röv uppåt. En rolig scen är när de blandat in associationer till Bockarna Bruse samt när det ska köpas björn.

Denna film ska du mer än gärna se. Den har bra handling, är spännande och du känner spänningen stiga sporadiskt samt är snygg och har bra skådisar. Den inte blir hysterisk som andra filmer i detta stuk med “skräck tema” har en tendens att bli utan känns mer verklig på det sättet. Betyget blir: 4/5

Ja ha då har måndagen gått igen. Nu är det full fart mot helgen igen. Kanske bara är jag som tycker att när måndagen är gjord så går tiden så ofantligt fort?  Men så är det faktiskt. Helgen kommer fram med en kick och sedan knäpper man med fingrarna så är måndagen här igen. Ibland känns det inte som man hinner njuta av tiden man har. Man har ju så mycket saker att göra hela tiden att hälften vore nog. Fast varför klaga? Det är ju betydligt att göra en massa saker än att bara sitta still. Känns också som att ju mer jag har att göra desto mer hinner jag med att göra och den ekvationen får jag inte ihop själv. Det känns logiskt att det skulle kunna grunda sig i att man inte hinner känna att man är trött ordentligt när man väl är det. Det hela får mig att tänka på låten Be Quick or be dead av Iron Maiden. Kan ligga nått i det skulle jag tro. Nej fan nu ska jag hetsa lite mera. Fast nej då konstigt nog är jag inte ett dugg stressad.

Hetsa på gått folk i era små gäcktiga liv!!

Detta är en rätt rolig hiphop-parodi som jag upptäckt av en slump. Ganska skön också

Tecknade figurer(Toons) och riktiga människor kan agera i varderas världar. Det är inget konstigt med det. Dessutom är det någon som vill sätta dit skådisen Roger Rabbit (Charles Fleischer röst) för mord. Detta också då det inte går helt spikrakt upp i karriären direkt. Den som ska utreda det hela är ingen mindre än detektiven Eddie Valiant (Bob Hoskins) vars bror blev dödad av en toon för länge sen vilket gjort att han i sin tur avskyr dessa varelser. En hel del frågor finns att besvara. Vad håller Rogers mystiska och attraktiva fru, Jessica Rabbit (Kathleen Turner röst), på med och ska Roger kunna undvika det omöjliga? Det vill säga att ställas inför Judge Doom (Christopher Lloyd) som håller lag och ordning bland alla Toons.
Denna spektakulära film regisserad av Robert Zemeckis höll inte på att bli av. Både Disney och Warner Bros fick pumpa in mera pengar till detta oerhört otroliga samarbete. Den är inte bara unik och spektakulär i detta anseende utan också med att den blandar verklig miljö och verkliga människor med tecknat respektive. Dessutom får dem det att fungera enastående tillsammans. De synkar som om de inte gjort annat än att levt tillsammans. Ett väldigt bra exempel på detta är scenen när Roger och Eddie sitter ihopfängslade i handklovar och rörelserna då synkar varandra perfekt. Att miljöerna känns väldigt noire och 40-tals deckare är ju inte heller fel dessutom är de snygga. Det finns många roliga scener bl.a. nämnda handfängselscen men värt att nämna i övrigt är dels piano duellen mellan Duffy Duck (Mel Blanc röst) och Kalle Anka (Tony Anselmo röst) samt då Doom upptäcker Roger i baren och scenen då Eddie ramlar ner för ett hus i toon-världen. Storyn fungerar också bra och synkar också med de tecknade figurerna och sammansvetsar filmen ännu mer då den känns trovärdiga att följa. Samtliga skådisinsatser är suveräna med tanke på att de i princip inte spelar mot någonting då de spelar in dem då det tecknade läggs på efter och vise versa. Helt suveränt med andra ord.
Det jag kan tycka är att filmen blir något överdriven i slutet men så är det ju med tecknat fast här tycker jag det funkar sämre och detta bidrar tyvärr att filmen sjunker en del i betyg så jag nöjer mig med betyget: 3,5/5

En sak jag också hittade när jag gick igenom och städade och röjde var detta. Minns att någon gång på 90-talet så publicerade Aftonbladet en lista på alla fotbollslag i Sverige. Denna fick jag för mig att då sitta och skriva av. Fråga inte varför men jag tyckte väll det var kul? Antagligen. Senare i början av 2000-talet så började jag sitta och kolla med hjälp av bl.a. everysport att kolla hur många av dessa som fortfarande fanns och i vilken division de spelade i. Jag kom till bokstaven c med det. Med att skriva av lagen kom jag ända till bokstaven k. Vad gör man inte med all dö tid man har? Antingen gör man som nu bloggar helt enkelt och ja, när det inte gick så detta kanske?

Dett är ju en intressant grej som jag hittat. Tydligen så har jag någon gång under 2006 eller 2007 suttit och skrivit upp exakt alla namnen på avsnitten i TV-serien Seinfeld fram till säsong 7. Varför? Ja det kan man fråga sig? Jag hade väll någon idé med det då. Nog för att det vore värt att göra något med en av världensbästa komediserier genom tiderna t.ex. kommentarer under avsnitten eller något sådant men det får ligga inför framtiden i sådant fall. Nu ville jag bara dela med mig av denna lilla udda och konstiga grej att göra. Hoppas det var skoj.